Lön för mödan

Hörde för ett tag sen nån säga att det här med hästar är 90% slit och 10% belöning. Jojo, det kanske kan ligga nåt i det. Haha! 😉

Nova har varit en PÄRLA idag på hoppträningen. Så nöjd och glad så. Det var lite en kombination av tur och skicklighet kan jag sammanfatta det. Jag hade bestämt mig för att värma upp henne ute i skogen och på ängarna, så vi tog en kort runda i solskenet (18 grader varmt här idag) och hon fick bralla av sig lite i galopp uppför en backe nere vid sjön. Jääääklar vad hon bockade, men hon bjuder ju framåt iallafall när man är ute och det är lite det där allmänna sprattlandet när man inte vet vilket håll de ska fara åt som jag tycker är otäckt. Inte om man ändå kommer framåt. Då är det bara att hålla sig i manen.

Väl på träningen (dessvärre i svinvarmt ridhus, trots öppen port) så hade jag lite tur, två avhopp gjorde att vi bara var två i gruppen. Förra gången blev det ju lite stissigt delvis för att nån red upp i rumpan på oss så Nova ballade ur. Det slapp vi ju idag när det var så gott om plats. Och så var hon ju lite avrastad sen innan också den här gången. Vilket nog var en god idé. Hon var dessutom på mycket gott humör. Hon äääälskar skogen, den lilla donnan! En riktig smålandshäst! 🙂

Min kompis Sara red i gruppen före och var såååå glad för det hade gått så bra, så roligt att höra! Det går ju upp och ner med de här djuren helt klart, var det 90/10 eller hur var det nu.. så glad för hennes skulll!

Det var verkligen inga problem med nåt med Nova idag, förutom möjligen min något dåliga kondition. Dock håller den raskt på att förbättras i och med motionerande av två djur istället för bara ett. Som tur är. Jag hade gett mig tusan på att ha bra galopp in i varje sväng så hon inte skulle tappa energin. Kändes som att min ytterskänkel gick som en trumvirvel. ”Sitt inte och åk häst nu, du måste på med benen”! sa Jens… Så det var bara försöka hjälpa henne ännu MER med skänkeln fast jag redan var helt genomsvettig… hahaha! Och så håller jag mer i högertygeln än i vänster trots att jag verkligen försöker hålla dem jämna!! Damn it… men jag tänkte mig att jag skulle ha 1 dm längre tygel i högerhanden och då blev det bättre. Det här gör jag ju tyvärr omedvetet på Tell också. En gång fick jag som kommentar i ett dressyrprotokoll: ”Prydlig ritt och trevlig häst, som dock går något högerställd hela programmet”. Det ni! hahaha… så detta är INTE bara Nova som har ett svagare vänstervarv, det har tyvärr jag själv också. Vi får träna ännu mer på det helt enkelt.

Så skönt att få till ett roligt och ganska okomplicerat pass, det kändes verkligen som att jag kämpat mig till det här! Är något stel i nacken dock och är lite blåslagen om hakan efter igår när hon reste sig och knockade mig. Men det gör ingenting om hon går såhär bra dagen efter. Fin häst! Tur det finns god mat, badkar och ormsalva när jag kommer hem. 🙂

Tell och Tim är så roliga, de galopperade och lekte i hagen och var så söta att se! Jag hann inte ut på honom idag, skulle ta in och mata alla hästapållarna ikväll men det kommer ju fler dagar. Han verkar ha det helt underbart ändå och motionerar ju sig själv en del. Och de står och myser och kliar varann också när de inte busar runt, fina älskade brorsorna.

Snälla Sara har skickat över en liten filmsnutt! Den är inte lång, men ni får se Nova och mig in action iallafall! 

TV-hejaklack

Hoppträningen var inställd idag pga att Jens kvalat in till Volkswagen Grand Prix-finalen i Flyinge gick ikväll. Vi satt som klistrade och hejade framför Horse1s gratissändning!

Skärmavbild 2014-11-19 kl. 19.33.05

Såååååå nära det var!!! Felfritt med Twiggen och en riktigt fin runda, och så fick han ett ynka tidsfel!! Dessutom red sju stycken felfritt i grundomgången, hade det bara varit sex hade han kommit med till omhoppningen/winning round ändå eftersom han låg före fyra-felarna. PISS!!! Så snöpligt att sluta på åttondeplats… i just denna tävlingen iallafall! Ja ja, bra ridet ändå Jens och bättre lycka nästa gång!

Här hemma har, hör och häpna, min fåle åtminstone tillfälligt lyckats laga sig själv. Travade på hur glatt som helst i snöret. Och rent. Jahapp?! Detta förtjänar lite spex. Imorgon är en annan dag, men just nu  – let´s party! 🙂

Skärmavbild 2014-11-19 kl. 21.06.13

 

 

Hurrraaaaaaa!!! Äntligen hoppträning efter 10 veckor!!

Jag har räknat ut att den förra hoppträningen vi var med på var den 27:e augusti. Då var det ju liksom sommar fortfarande, herregud så länge sen det känns! Sen skulle vi ridit den 10:e september, men det var då vi bara kom till uppvärmingen, sen fick vi tyvärr skritta hem istället pga att Tell inte var fräsch i ett bakben. Men NU, äntligen var det dags igen! 😀

Jag måste börja med att säga att jag var extremt nöjd med honom redan när vi kommit fram till ridhuset! Vi fick nämligen lite bråttom (som vanligt) hemifrån stallet och fick trava på i mörkret på grusvägarna för att inte komma försent. Tell travade till och med först en bit och bara spetsade öronen. Han visste nog var som var på gång..

Sen precis när vi nästan var framme vid ridhuset, då rider man på asfalt en liten liten bit, så kommer naturligtvis två ENORMA timmerbilar med helljus på som antagligen lyste halvvägs till Stockholm. Som tur var hade vi ordentligt med reflexer och pannlampor och lyckades vinka så de saktade ner någorlunda iallafall. Tell tycker ju alla elements of surprise är lite halvotäcka, men han skötte sig fantastiskt bra och lyssnade fint på mig när jag sa att vi faktiskt skulle gå emot och förbi de här två enorma timmer-monstrena med läskiga motorer på och bromsar som small. Vilket var en väldig tur eftersom vårt sällskap var min stallkompis på en unghäst som skulle med på sin andra hoppträning någonsin. Den lilla snäckan var också jättejätteduktig. (Och det hjälpte väl säkert att hon såg att Tell inte ballade ur). Duktiga pållar.

Hoppningen då? Jo, det gick bra faktiskt! Vi tog det lite lugnt idag så vi var inte med på den sista övningen när allt var höjt osv, men en del skuttande blev det ändå. Kryss till oxer till kryss, lite bågar och ”minibana” med flyt och rytm. Inga pyttevolter eller snäva svängar, mest fokus på takt och rytm och balans. Nu är vi igång igen, sååååå roligt!! Jens tyckte Tell såg superfräsch ut, och det var ju skönt att höra. Han tyckte också att det var roligt att se att han var så glad och att jag inte bestraffade honom för det. (Ähum, jo tack.. Varje gång vi skulle fatta galopp såg jag hans framhovar vevandes framför mulen nånstans i rena glädjen.. haha!)  Men han var ändå rätt lydig får jag säga, för att vara så pigg. Vi gjorde alla övningar som vi skulle, rätt antal galoppsprång osv. Sen kan jag väl tycka att jag också har tappat lite ”hoppgaloppskänsla” som faktiskt är lite av en färskvara. Hade velat rida ännu mjukare och ”likadant” hela tiden. Men jag försökte iallafall sitta så stilla jag kunde, vänta in sprången och inte överila min häst, som ju har en del energi av sig själv så att säga. Och det tycker jag att jag lyckades med rätt så bra. Klart det kan bli ännu bättre, men detta var en riktigt härlig ”nystart”! 🙂

Nu är vi på gång! Härligt med ett pass där det bara känns SÅ roligt. Ibland kommer det ju in en massa prestationsångest och sånt in i bilden, men det kan jag bara säga er… har man haft en skadad häst och inte kunnat rida ordentligt på ett tag så OJ vad tacksam man är sen! Glömmer ALLT vad prestationsångest heter och bara njuter!  ❤

 

Äntligen hoppträningar på utebanan!

Premiären avklarad på utebanan, och det med bravur! 🙂 Det är en sån lyx att hoppträna hemma, Tell visste precis vad det var frågan om och var verkligen i sitt esse.

IMG_3089

Esmeralda och Hugo. Här ser ni vår fina stora utebana!



Egentligen var det bara i framridningen som det blev lite hejkon bacon, väldigt taggad häst som inte alls tänkte vara framför skänkeln och gå med på fina ”skänkelvikningar” in från spåret och sen ut igen i galopp. ”Byta galopp? Det kan jag!! Varför hänger du kvar på vänstersidan och muttrar, matte? Nu har jag ju bytt till höger”! Typ så..

Ja ja, det var inte bara jag som satt på en taggad kamel, Jens gav order om att vi alla bara skulle ut på spåret och galoppera i lätt sits några varv var. Sagt och gjort. Sen gick det bättre med övningarna och när Tell gick kvar i SAMMA galopp och frustade nöjt fick han klapp och beröm och fick skritta.

Resten av träningen gick så himla himla bra! Visst, jag har ganska höga krav på mig själv och tycker att jag kunde gjort en del saker bättre, men jag RED ordentligt, hade bra galopp, Tell jobbade fint igenom kroppen och hoppade kanonbra. Och mina misstag som jag gjorde hann jag ändå rätta till, så alla språng blev verkligen helt okej. Jens sa att han inte tyckte jag gjorde så många misstag, och att allt i vilket fall var klart godkänt och ”inom ramen”! Med det menar han att jag red allt på rätt antal galoppsprång, hann se i tid om jag låg stort eller nära och göra nåt åt det. Och det har han faktiskt rätt i. Jag är själv väldigt nöjd, även om jag såklart kan göra det ännu bättre! Nu är det bara att träna på! Jippie vad roligt det här är! Så kul när allt stämmer, sista hindret på banan var ett plankhinder på 1,20. Då stod Tell faktiskt emot lite, det brukar jag väldigt sällan vara med om! Men jag hann på med benen lite, så hoppade han så fint så fint. Älskade häst. Hoppa är livet, säger Tell! ❤

ps. Jag glömde helt bort min onda blåa fot medan jag red. Och jag glömde även bort att sadeln håller på att ramla isär. Haha! Men allt gick ju bra..

IMG_3106

Hoppträning på peppad fåle!

Ikväll var det hoppträning för Jens igen, he´s back from Arezzo! Yeiy! Jag tackade min lyckliga stjärna för att vi red så mycket övergångar i skogen igår, för jäklar vilken lurig övning vi fick idag. Som vanligt.

IMG_2818

Det var cavalettiövningar som framridning kan man väl säga, tre galoppsprång lite kort, sen fram två, tillbaka ett, två fram osv och så vände vi på det så det blev ”baklänges”. Varierat med raka spår och några böjda så hästarna verkligen skulle följa skänkeln. Som vanligt när det är Jens träningar så måste man ha en lydig häst (eller så får man det efter ett tag), och det är alltid riktigt jobbigt! Målet är ju inte att slita och dra och hålla på, utan att få hästarna att lyssna nästan på våra tankar. Kunna vara mjuk och följsam men ändå effektiv, hästen ska jobba! Dock kan jag som ryttarrepresentant i sammanhanget säga att jag också fick jobba.. en hel del! hehe.. 😉 Jisses vilken glad och peppad häst jag har. Det var på väg att bli lite vilt några gånger, men vi redde ut det. Ordning på torpet!

Sen blev det en liten utveckling av den här ”fram-å-tillbaka-cavalettibanan” till att även innehålla några linjer och då kom hindren upp lite mer. Och DÅ fick man betalt för att hästarna lärt sig lyssna! Vissa distanser bara satt som en smäck. Särskilt sista gången.

Min snälla syster skulle filma men jag hade glömt tömma minneskortet så det rymdes tyvärr bara en liten filmsnutt. Det här var nån av de sista gångerna, red en gång till efter detta och då hoppade Tell som en gud. Vilket tryck han har från backen, på två hinder hoppade han upp sig så fint att jag var nära att ta en titt på sprinklersystemet i taket! Tycker ändå jag brukar sitta rätt säkert, men här var jag minsann i luften ett bra tag innan jag kände sadeln igen..

På filmen ser ni att jag tappar iväg honom lite mot den svartvita oxern så vi får ett stort läge istället för att få in ett till galoppsprång, men jag är nöjd med att jag får tillbaka honom igen och nästa anridning på det blågula till den lila oxern blir bra. Såååå kul att hoppa igen! Duktig häst. 

 

 

Jensträning 140409 from Ida Qvarnström on Vimeo.