Gårdagens terrängskuttande

Så. Nu har jag sovit en väldigt god natts sömn och sitter här med JORDENS träningsvärk. Det var fart på fläsket igår, jo jag tackar.. 😉

Vi sprang i snön med Tellepelle igår, och han var inte ett dugg halt. Så det var ju skönt. Ändå åkte jag verkligen till träningen med en klump både i magen och i halsen, fick säga hejdå till älskade syster Anna precis innan. Så tråkigt att hon inte kunde hänga med, mitt och Tells bästa och största fan! ❤ Men folk måste tydligen åka hem nån gång. Mitt i allt. Det har hur som helst varit jättemysigt att ha så mycket familj och vänner här i jul, även om det är väldigt tråkigt när de åker hem! Vi får ju ses snart igen hoppas jag.

Tell och jag fick sällskap av gulliga Ida S, så roligt att ha med sig nån! Filmarproffset dessutom! Så kul att Ida har varit med från allra första början, både på vår första träning och första riktiga stilterräng-tävlingen. 🙂

Det var ju såklart fantastiskt att vi kom iväg överhuvudtaget, det hade jag nästan inte räknat med. Väl på plats var jag väl inte jättenöjd med min ridning, och det tror jag berodde på dels att jag är ringrostig och fet efter julen, har knappt hoppat alls på evigheter, och att jag var lite i mental obalans eftersom jag varit så orolig för Tell (och ledsen för att syrran åkte hem). Men vi gjorde vårt bästa, och hade riktigt kul!

Tell var taggad till tusen och ville INTE bromsa och ta det lugnt. Ändå tog vi oss runt med hedern i behåll, men på ett ställe bara stack han med mig så jag inte hann bromsa, då halkade han i en sväng och jag fick typ HJÄRTATTACK av oro. Men det verkar ha gått bra. Vildpelle!!

Note to self: Jobba vidare på att få honom rund och avspänd i markarbetet, så han inte faller isär i galoppen. Mjuka bakben. Jag måste också låta honom ”hoppa klart” sprången även om han är pigg som en gnu så jag inte börjar bromsa i luften. Ta halvhalter rakt fram så att jag kan ”gasa ur rondellen” och lägga om ytterskänkeln och styra med benen, inte bromsa mitt i en sväng. Rida mjukt så det inte blir ”fram och tillbaka-ridning”. Detta kräver att JAG håller mig lugn i båten och inte använder för starka hjälper av misstag. (Typiskt mig när jag inte hoppat på ett tag. Blir asnervös och taggad jag också och fläskar iväg honom eller sitter och håller och håller).. Det är en känslig och pigg rackare jag har. Jag borde inte haft sporrar på mig även om de var jättesmå och runda, jag kunde knappt nudda honom. Men ändå, vilken härlig känsla det är. GUD som han sög mot alla hinder. Det var bara att sikta in honom så han förstod VILKET hinder han skulle hoppa så klippte han allt lätt som en plätt. Underbara älskade häst.

Inomhusterräng i Körningsven 16-01-03 from Ida Qvarnström on Vimeo.

Här är en liten ihopklippt film! På slutet hoppar vi bana. Woho! 🙂

PS. Linda är aktiv hon, Hippson har skrivit ett jättebra referat från en annan inomhusterräng-träning/clinic hon höll nyligen uppe i Rimbo. Läs det här vettja! Mkt bra och klokt! Kan verkligen rekommendera att träna för henne om ni får chansen. 

 

 

Inomhusterräng hos Algotssons

Så, nu har jag lite mer tid att skriva! Jag har även lyckats återuppliva min mobil som dog av kylan igår. Men den var stendöd i nästan ett dygn!! Haha.. 🙂

Tell och jag har alltså varit på kurs i två dagar hemma hos Algotssons i Körningsven. Det har varit helt otroligt kul och lärorikt! Dag två var det även en clinic där Sara och Linda red. Det var jättemycket folk, vi drack glögg och hade det mysigt i kylan och sen var det öppet stall. Kan man bli starstruck av en häst så blev jag det av Lindas Bullen, dvs Stand By Me som han egentligen heter. Gud vad jag har hejat på det ekipaget många gånger, och vilken häst det är! Nu är han 25 år och ser hur fin ut som helst. Han har det gott och lever ett härligt pensionärsliv. Linda varnade för att han kunde vara lite sur, men han älskade all uppmärksamhet och fick nog mest gotte av alla hästarna i stallet! ❤ Här kommer lite bilder från clinicen och stallvisningen. De har verkligen en superfin och mysig anläggning, riktig Smålandsstyle! 🙂

Detta bildspel kräver JavaScript.

Okej. Ridningen då? Första dagen trodde jag att vi mest skulle köra markarbete, mjuka upp hästarna ordentligt och kanske hoppa några smalhinder eller så. Men eftersom det var så kallt så ställde folk in osv, så i vår grupp var vi bara två personer. Jäklar vad vi fick rida! Vi fick hoppa nästan alla hinder de hade byggt upp, och även hoppa bana osv. Jag var helt slut, alldeles genomsvettig. Tell också. Men å vad glada vi var! Det kändes lite att jag inte hade ridit så mycket under julen, han var lite stel och särskilt vänsterbogen ville falla inåt. Jag fick sendrag av att trycka in vänsterskänkeln så mycket.. ähum. Nåväl, mot slutet var han jättejättefin och kändes verkligen igenomjobbad.

Dag två var vi fyra stycken i gruppen som det skulle ha varit, de andra två hade lyckats tina upp sina stall någorlunda så de kunde komma trots allt. 😉 Ambitiöst nog (som hela kursen var) hade Linda och co byggt om delar av banan, lagt till några fler hinder osv så det var liksom nästan som en ny bana IGEN! Ni får kolla på bilderna så ser ni hur fint det var, jag har aldrig varit med om en sån fin inomhusterrängbana förut!! Det brukar vara kanske ett eller två ”riktiga” terränghinder och resten mer eller mindre banhoppningshinder, men här var det tvärtom! Coffin, smalhinder, häckar, allt möjligt kul!! Den här gången fick vi hoppa alla olika hindertyper igen, samt lite olika banor. Mot slutet fick vi även hoppa en del riktigt svåra kombinationer, jag var lite tveksam först men Tell var med på noterna. När jag sa till Linda att ”Jag vet inte, det här verkar svårt…” sa hon bara ”Det är kul”! Och då var jag ju tvungen att hoppa det. Och ja, det var kul!! 😀

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sån här träning är jättenyttig även om man inte tänkt rida fälttävlan, hästarna måste verkligen vara mjuka och smidiga, gasen och bromsen funka, och man måste ha hästen för SKÄNKELN så de verkligen följer en på den linjen man sett ut! Även om den linjen innebär att man först hoppar en spets jättesnett, sedan siktar på en vattenmatta (nästan på tvären, som egentligen är B-hindret i en kombination) och sen ett smalhinder direkt på studs efter det. Också på snedden naturligtvis. Lite som att man skulle hoppa en helt egen kombination på en vanlig bana med banhoppningshinder, men att man hoppar ”snett igenom allt” och gör helt nya vägar där INGET av hindren man hoppar är rakt framifrån! Som sagt, väldigt väldigt kul och nyttigt och hästarna måste verkligen vara med en.

Tell får en guldstjärna, för hela kursen sammantaget. Han åkte släp snällt hur långt som helst på slingriga grusvägar genom Småland, han stod och åt hö i lugn och ro medan jag var på clinicen och kollade, och han har hoppat som en gud. Okej lite väl glad ibland kanske och lite stark emellanåt, men han är en riktig stjärna. Och han älskar detta precis lika mycket som jag gör! Det är ju det allra bästa!! ❤ Nu har jag så mycket träningsvärk att jag nästan dör. Tell verkar oberörd, som vanligt. 🙂

Jag lade upp några filmklipp på instagram, kolla här och här om ni vill! Tyvärr fick jag åka själv på söndagen, så då hade jag ingen som filmade. Och det var ju då det gick som bäst, och vi gjorde mycket svårare grejor. Men ändå. Tack snälla lillasyster Maja för att du stod ut och frös en hel dag! 🙂 Och lördagen blev det ju lite filmat som sagt. Tusen tack!!

Wohooooo!!!

Jag har ju haft lite våndor över det här med inneterrängträningen hos Linda Algotsson i mellandagarna. Men nu ska jag åka trots allt!

Först trodde jag det var en dag, sen visade det sig vara en kurs på två dagar. Sen visade det sig att våra vänner från Berlin anländer precis då, och jag kände mig taskig… Sen var min sambo sur över att jag ville åka och rida istället för att umgås med dem (och honom), sen ändrade han sig och tyckte väl inte att det var hela världen. Jag bestämde till slut att jag åker på kursen, så får jag kanske med mig syrran, nån vän och/eller de här från Berlin med glöggtermosen i högsta hugg. Eller så vill de inte sitta i ett kallt ridhus och titta… ;)… och då åker jag dit själv. Jag kommer ju hem på kvällen igen, och de ska vara hos oss i en hel vecka nästan.

Så kan det gå när man försöker få ihop sitt hästliv med sitt vanliga liv! Inte helt lätt alla gånger. Men nu är det inbetalt och klart, Körningsven here I come! 🙂 Och familjen och vännerna, jag älskar er OCKSÅ! ❤ 🙂

img_4036_medium

Linda och Fairnando

Kursen jag ska på hos Linda står det lite om här

Och så blir det clinic med Sara (och Frank tror jag) som det står om här!

Äntligen på terrängbanan!!

Jahapp, här är det ord och inga visor! Kom hem från fjällen vid fyra imorse, blev hämtad på stationen i Alvesta av världens bästa sambo. Sen sov jag lite till hemma, och så iväg på terrängträning på ridklubben Udden norr om Kalmar. 

Jisses vad kul det var, Tell var taggad som bara den. Brodda på var ju lite livat så att säga. Vilat i en vecka dessutom, men allt gick bra! Det var bara på slutet som han lurade mig totalt efter att vi hade hoppat en stock-oxer superfint. Sen tvärsvängde han på eget bevåg efter den (hem mot flocken såklart) så jag åkte av så det rök om det. Och landade på fötter! 🙂 Höll kvar i tyglarna så han kom ingen vart, upp igen och ny anridning. Sen gick det fint. Han är lurig, det är lätt att glömma bort det på terrängbanan för han vill ju hoppa allt och är ju väldigt bussig på så sätt. Dock får jag aldrig sluta rida, bannade Linda.. nähäpp, jag vet.. 😉 Och så kände jag själv att det var först på slutet som jag hade hittat den RIKTIGA terränggaloppen. Ni vet när allt bara flyter på, och så märker man att plötsligt blev det ett galoppsprång mindre på typ ALLA distanser som man övat på tidigare. Hehe.. 🙂

HUR kul som helst var det iallafall. Nu känns det riktigt roligt att åka dit och tävla stilterräng snart! Jippie!

(klicka på bilderna om ni vill se dem större)

Förresten funderar jag på att införskaffa en billig trailer-kamera t ex på Jula. Houdini häst har hittat på allehanda bus de senaste gångerna vi har varit ute och åkt.. på väg hem från dressyrträningen förra veckan lyckades han få upp sprinten till frambommen så den var nerfälld när jag kom hem. Jag blev något förvånad när jag öppnade framdörren! Dock stod han stilla och såg helt oskyldig ut. (Tur jag inte bromsade hårt!) ..och idag kliade han sig så mycket på vägen hem så han hade fullständigt snott in sig i svett-täcket. Men stod ändå stilla så snällt så jag kunde trassla ut honom. Suck..