Vi gjorde det! Debut i 100-klass på Udden

Man är lite halvsnurrig såhär på kvällen när man stigit upp kl 04.15. Lång dag… Men å vad jag är glad! Min fina fina fina häst spettade runt Uddens 100-bana som han aldrig gjort annat. Vilken känsla. 

Det känns lite blandat just nu, dels är jag så galet glad och stolt och jag vet inte vad, på det stora hela är jag så himla himla nöjd med dagen! Såklart lite surt att vara första utanför placering. Hade vi inte haft ner det där förbenade hindret i hoppningen hade vi fått pris. Men så är det… Ja ja. inget att göra nåt åt. Får rida bättre nästa gång! 🙂

Och så är det såklart sorgligt att fälttävlanssäsongen är över nu. (Ända tills det visade sig att det kanske finns en pay and cross i 100-klass i Ängelholmstrakten kvar.. hehe).

Men mest är jag jätteglad och stolt och helt fylld av lycka och kärlek till min älskade vän Tell. The man alltså! I dressyren fick vi till en fin känsla och runt 65%, hade kunnat ännu bättre om inte jag gjort så SJUKT klantiga missar som att rida upp snett på medellinjen t ex. Har jag ridit i 30 år eller?? Hahaha… Mest sjuor blev det, nån åtta på en skänkelvikning och en sexa när jag gjorde nån miss. Fick fint betyg på min sits och fast Tell var lite spänd fick vi kommentaren ”fint visat, lydig häst”. Ändå nöjd med det. Men när vi blivit lite stabilare på det här med dressyr borde vi ju inte rida under 68-70 procent nånstans. Så fin häst har jag ju. Får sikta på det! Practise like you´ve never won, perform like you´ve never lost! 😉

img_1354

Jag åkte ju själv men fick såklart hjälp ändå av gulliga människor, försökte tvinga diverse folk att filma och fota men det gick sådär. Skrattade så jag grät (nu i efterhand) åt lilla Wilmas försök till att filma dressyren, hon filmade sanden i fyra sekunder. Det var allt. Bra kämpat ändå! Så gulligt att hon försökte. 😀

Hanna har filmat min hoppning, vilket jag nästan önskar att ingen gjort för jag red som en påse skit rent ut sagt. Stackars Tell! Det kändes helt hemskt. Jag blev jättenervös, stressad, hittade inte nån bra rytm och försökte desperat räkna galoppsprång och komma ihåg den svåra banan så vi inte skulle bli uteslutna och missa terrängen (hemska tanke!!). Dessutom lutar hela den där hoppbanan så inga avstånd man stegat stämmer ändå. Men så är det ju ofta på fälttävlan och liksom en del i det hela, så det är verkligen ingen ursäkt! Som tur är fick vi ändå bara ner ett hinder, typ det lättaste och lägsta!! SUCK. Ja ja. Jag slappnade väl av just där, men i allmänhet kändes det som att jag inte började andas förrän jag var klar med hoppeländet. 😛 (ska se om jag kan få upp hoppfilmen imorgon, har inte ens hunnit kolla på den själv än).

Sen hämtade vi upp oss med heder och bravur i terrängen iallafall. Jag var inte ett dugg nervös, bara taggad, och bara var helt stensäker på att vi skulle klara det. Och det gjorde vi. 😀 Nolla på hinder och inom tiden, så en finfin nolla blev det i terrängen. 😀 DUKTIGA HÄST!!!!

Ärligt talat var det inte den bästa terrängrundan jag nånsin ridit, men lätt den största iallafall. Det var ju vår första 100-klass. Det var svårare nu än på träning, det kan jag säga! Men inte det svåraste vi ridit. Det var bra mycket svårare att komma runt en 90-klass back in the days när han ville springa hem till flocken stup i kvarten, jag lovar!! I denna klass mötte vi dels Agneta och Taleya i full fart, de gick i mål precis när vi startade (mål och start var precis bredvid varann), vilket Tell tyckte var jättekonstigt, ”men där är hon ju! Min stallkompis!” Och sen mötte vi ju ett annat ekipage ute på banan också som var på väg hemåt när vi red åt andra hållet. Han hajade ju till litegrann förstås, men nu räckte det med att jag kallade lite på hans uppmärksamhet så lyssnade han på mig och tänkte inte springa hem för allt smör i Småland. ❤  🙂

I 100-klasser kan det ju komma några rejäla bord och stora oxrar, och har man en bra hopphäst och får en bra träff på de hindrena så får man ett rejält språng under sig kan jag säga! Trampa ner i stigbyglarna!! 😉 Tell hoppade superbra. På några ställen var jag lite sen att stämma av, men då stämde han av själv och bestämde antal galoppsprång. Jag höll mig i manen och litade på honom. Kloka häst.

img_6609

Hanna och gulliga Charlie var med och gick banan.

Tyvärr var vår hejaklack så engagerade och skrek och hejade och höll tummarna ute i terrängen så ingen kom ihåg att filma. 😛 Vet inte om det var nån fotograf där… det lär väl visa sig. Hade varit kul att visa er. Själv har jag tagit några få helt usla bilder, men det är det enda jag har! hahaha.. man kan inte vara på topp på allt! 😉

Längtar till nästa vår när allt kör igång igen med fälttävlanslivet, nu har vi vintern på oss att bli bra på att hoppa och springa ännu finare i dressyren! Jag får väl träna mig att rida upp på medellinjen 2000 gånger.. 😉

Slutligen: Det är häftigt det här med ridning. När jag började med fälttävlan för tre år sen (och började tävla i fälttävlan året därpå) höll jag ju på att dö av några av 90-hindren. Jag har varit med på många 100-klasser, gått banor och hejat på folk, fotograferat, filmat och hjälpt till. Tänkt att jag kommer ALDRIG till den nivån, jag får vara sjukt nöjd med mig själv om jag kommer runt en 90-klass med hedern i behåll! Och nu har vi ridit vår första 100-klass. Och det gick SÅ SJUKT BRA. Det kändes inte ens särskilt svårt. (Och nu vill jag göra det här igen!!) Jag är SÅ STOLT över mig och Tell!! Wohooooo!!!! 😀 😀 😀

img_1356

Det lantliga fälttävlanslivet. 😉 Agneta har kommit på ett fiffigt sätt att få släpets dörrlås att sluta slamra. Underbart!

img_1364

Pussar min gullenos bästhäst racerlama

 

img_1370

Bortskämd äppelhäst, jisses vad han har fått mycket beröm, godis, pussar och äpplen idag!! Men det är han värd. Finns ingen som min Telleman! ❤

Why we are doing this

En tävlingsdag på underbara ridklubben Udden i strålande sol, och man dessutom går och blir TVÅA och får pris och rosetter och alltihopa, då är det inte svårt att förstå varför man håller på med fälttävlan!! 😀

Det låter kanske lite förmätet nu när det gick så bra, men jag hade verkligen varit SÅ nöjd ändå idag även utan placering! Placering hade jag verkligen inte väntat mig. Men – i fälttävlan kan ju verkligen allting hända, så uppenbarligen kan man (iallafall ibland) komma tvåa även om man gör en halvbra dressyr, har ett ner i hoppningen och sen sätter en prickfri terräng. It ain´t over ´til it´s over! 

IMG_6551.JPG

Tell och jag skrittar runt terrängbanan

Jag önskar så mycket så det är löjligt att nån har fotat eller filmat mig och Tell idag, men jag är inte helt säker på det tyvärr. Vi åkte dit själva men fick hjälp av snälla människor på plats. Jag har verkligen ingen aning om det var nån fotograf där. Nåja det lär väl visa sig om det dyker upp några bilder. Nu till the action:

Dressyren. Jag red fram i en timme ca inklusive en ordentlig framskrittning. SVINvarmt i ridhuset, man höll typ på att dö. Min energiska lama var väldigt energisk ändå, fast hyfsat ridbar och kändes fin och ganska mjuk. Jag är faktiskt nöjd med det vi gjorde på banan även om vi kan få ännu bättre procent. (Håller helt med domaren om alla betyg, tycker det var bra dömt). Vi fick ihop 64,5%. Det var ett härligt ”fall framåt” denna tävling, jag kunde rida framåt fast han blev spänd och taggad. Woho! SÅ glad för det! Ibland är det ju som förgjort när han spänner till, då blir jag också spänd och kommer inte till ridning. Nu hämtade vi upp oss bra igen efter något moment här och där där han spände till, egentligen är det mest skritten och halterna (ähum) som vi måste träna vidare på. Men jag tror det också blir lättare när han blir mer och mer avspänd och genomsläpplig i allmänhet. Vi är inte helt där än, men som sagt, jag är ändå nöjd med tanke på att det gått så jäkla dåligt i dressyren på sistone. Fina fina häst! Fick många sjuor, en del 6,5:or och så en 5:a på min dåliga halt… Kul att domaren skrev ”FLOTT HÄST” med stora bokstäver och att jag fick en 7:a på min sits! Tackar tackar 🙂

Efter dressyren slängde jag av sadeln och veterinärbesiktade min svettiga häst (som naturligtvis satt vinterpäls redan), inga problem där. Sen iväg till hoppningen, tog tre skutt på framridningen och sen var det dags. (Direkt efter hoppningen var jag tvungen att skritta terrängbanan om jag skulle hinna med det, så därför den hastiga besiktningen mitt i allt. Glad att min plan funkade, blev super med hela upplägget).

IMG_6552

Galet fint på Udden

Hoppningen tyckte jag vi gjorde rätt så bra, jag tänkte på att galoppera på i svängarna och då stämmer ju alla anridningar fint. Tyvärr fick vi ett onödigt pet på ett räcke, jag var så säker på att vi låg bra och skulle få en ”bra träff” så jag slappnade nog av lite, och då åkte den bommen ner. Tell är inte så impad av 90-hinder, han hoppar mycket bättre på 100 och uppåt… Så det var ju skit. Men det var ändå en rätt trevlig runda och INGA tidsfel den här gången!! 😉

Nu till det roligaste. TERRÄNGEN. Jag hade ju inga tankar på placering överhuvudtaget eftersom det var så många duktiga ryttare med som hade en miljon procent i dressyren och felfri hoppning med sig. Så jag bara taggade för att sätta en grym runda och ha riktigt kul!! Och det hade vi. Dock var jag jättenervös över att detta ändå var den första fälttävlan jag rider på Udden, då är det två fält med hinder och inte bara ett som det är på stilterrängen. Massa nya hinder var med som vi inte har hoppat, särskilt de första tre hindrena och sista hindret tyckte jag var skitläskiga. (Sista hindret var en vit steeplehäck med ris ovanför som var bortåt från framridningen, var helt säker på att jag skulle trilla av där). Men när starten väl gick bara red jag, och Tell spettade på och spetsade öronen. Det var verkligen INGA problem med nåt. Plattan i mattan!!

IMG_5323.JPG

Uppdatering: Fotocarro lyckades fånga oss på bild! TACK!

 

Bibbi sa efteråt att det var en kanonfin runda och att jag verkligen ”satt i förarsätet” ! Roligt att höra. Jodå, nuru häst gör man som matte säger! Och det gjorde han. 🙂 Han stod emot lite mot halvcoffin och även ner mot vattenhindret (som det var mycket mer vatten nu än i fredags) men då var jag snabb på med skänkeln. Försökte smacka på ett ställe men det lät inget för jag var så torr i munnen, hahahahaha! Tur att benen fungerade iallafall! 😀

IMG_6557

Underbara Udden. Ingen bild på mig, vi hoppade det till vänster, men här en liten duktig ponnyrumpa iallafall!

Vi kom i mål felfria på hinder och inom tiden. Han gick verkligen som på räls. Jag var så HIMLA glad och ville anmäla mig till nästa fälttävlan på studs. Det är så den här sporten funkar. Innan är man så nervös så man nästan dör, sen direkt efter är man så glad och är så adrenalinfylld så man gör vad som helst för att få göra om det. 😀 Inklusive lovar Linda Algotsson att jag ska rida 100-klassen nästa gång i oktober. 😛 Gulp…

IMG_6560.JPG

Det var ju såklart skitkul att vi blev tvåa, fick jättefina ridstrumpor från Animo bland annat i pris. Jag är så himla glad för vår träningskompis Annas skull och hennes coola skäck Rutan – de kom fyra! Deras första placering någonsin, jag var nästan ännu mer glad för hennes skull än min! Vet hur stort sånt känns. Och de har tränat SÅ hårt. Så roligt när det lönar sig! 🙂 Vår veterinär Staffan var också med på en jättefin sexåring, han kom efter mig i listan. Vann över veterinären, det ni! 😉 Hehe. Det var jättekul att träffa honom, han är så glad över att se Tell så fin och fräsch också. Hoppas det håller i sig. Jag borde skicka ett tackkort till Staffan. Och till många fler iofs.. ❤

IMG_0896

Tell, mycket nöjd med sig själv, men ännu nöjdare när han fick gå ut i solen och mumsa gräs hemma med brorsorna. Tack älskade häst för allt kul vi får göra tillsammans!

Det var det äventyret, hopp i säng! Nu kommer jag sova gott.. 🙂

 

 

 

Stilterräng på Udden

Jag är helt speedad, ska försöka berätta om dagen för er i tur och ordning. Känner mig lite som piff och puff på julafton när den ena (Puff kanske?) kör igång och ska berätta en historia och Piff får hejda mitt i det extremt snabba ekorr-mumbo-jumbot och säga ”men de förstår inte vad du säger!” ”Vi får börja från början”. ”Okej”! 😉

Imorse var tanken att jag skulle stiga upp kl 05. Tror ni jag vaknade då? NEJ, för min h-vetes f-cking telefonj-vel bestämde sig mitt i natten för att UPPDATERA sig. Utan att jag på något vis okejat detta. Så istället för att alarmet gick när jag ställt det så stod det ”HEJ, HOLA, WELCOME” osv på telefonskärmen för att välkomna mig till mitt nya operativsystem. Fucking shajt!!! Som VÄL var skulle Matias upp kl 06.15 så då ringde hans alarm och jag sprattlade upp, höll på att spola ner min egen tysta telefonjävel i toan av ilska och typ kastade mig till stallet.

Det officiella nysatta världsrekordet i att komma iväg med fälttävlansoutfit till både mig och hästen plus koppla släpet och lasta djuret: 20 min från att jag hoppat upp ur sängen.

Så det där började väl inte så lugnt och harmoniskt, men vi kom till Kalmar och Ridklubben udden i strålande morgonsol. Tell inkvarterades i det urgulliga gäststallet. Han hade fått en egen namnskylt och allt! Det har vi inte ens hemma. 🙂

IMG_0861

Tell fick sällskap i gäststallet till min stora lycka, han blev direkt blixtkär i sin boxgranne som var ett fyraårigt sto från Södertälje. ❤ Det stod två lugna och snälla hästar till där, helt perfekt! De andra skulle vara där under dagen så de lovade mata mitt djur med lite mer hö om hans tog slut. Sen åkte jag in till Kalmar och jobbade.

IMG_0863

Så gulligt! Vi kände oss SÅ välkomna! ❤ Älskar ridklkubben Udden. De är bara världens bästa. Tell ville för övrigt stanna där säger han. Söt tjej i boxen bredvid och terrängbana utanför liksom, what´s not to love??

 

IMG_0854.JPG

Min arbetsplats för dagen var Kalmar konstmuseum, där man t ex har utsikt över Kalmar slott. Inte så pjåkigt va? Särskilt inte i sånt här kanonväder.

Som av ett mirakel tog dagens möten inte längre tid än man tror utan lite kortare, så jag kunde köra ut igen till Udden vid kl 15, så jag hann t o m möta upp med Tells boxgrannes matte Veronica och gå banan ihop med henne i strålande septembersol. Ah the life alltså! Så härligt.

Nu till the action: Stilterräng 90 som Tell och jag deltog i. Jag kände mig rätt kass på framridningen och var inte så nöjd, men Tell var taggad och glad, inte alls helt vild som jag hade misstänkt eftersom han stått på box hela dan. Han var bara med på noterna! Dock fick jag kämpa på lite med att få honom ”kvar hos mig”, rund och reglerbar i galoppen, där vill han ju gärna göra sig rak och lång och spetta på bäst han vill. Det är bara det att då är det lite svårt för mig att se några vettiga avstånd osv. Så jag red öppna, tempoväxlingar, övergångar osv osv. Det var en bra plan, han kändes mycket bättre när det väl var vår tur!

IMG_0875.JPG

Det var inte den bästa stilterrängen vi någonsin fått till, men jag var absolut nöjd. Det gick som tåget, han lyssnade fint, det var inga stora missar alls utan vi fick till ett jämnt och bra flyt tycker jag. Fina fina terränghäst, han bara älskar det här! 😀

Jag blev mest glad över att domaren Linda Algotsson sa att ”Det här är ett väldigt stabilt och fint samarbete mellan ryttare och häst, jag är aldrig någonsin orolig när du rider”. Jag fick också beröm för att det var en jämn och härlig runda, och att jag har en fin följsam sits. (Det var jag glad för, i våras fick jag ju höra att min underskänkel kunde vara mer stabil. Det ansträngde jag mig för nu! 🙂 Stilterräng är så himla bra på många sätt. Gillar att man får feedback!) Sen sa hon också att ”Nu får du rida 100-klass nästa gång”! Haha.. jo, om jag bara vågar. (Linda menade egentligen att jag skulle starta om 15 minuter när 100-klassen körde igång men riktigt så beredd var jag inte). Tell fixar det ju lätt, frågan är ju hur modig piloten är. 😉 Jag trodde aldrig att 90-klass skulle kännas för lätt, men nu börjar det faktiskt bli så. Herregud. 😛

IMG_0872

Vi fick betyg 7,5 och blev trea i klassen. Tyvärr inte placerade, det var bara två som blev det. Men men, jag är väldigt nöjd ändå och framför allt känns det SÅ JÄKLA BRA inför söndagens fälttävlan på samma bana!!! 😀

IMG_0876

Jag hade övertalat Lisa och Bassett (medföljande Mattias till vänster dessutom), våra vänner från Blekinge, att komma upp och rida 80 och 90-klassen. Lisa och Bassett vann 80-klassen!! Jättebra ritt i 90:n också. Och hade INGA tidsfel i nån av klasserna. Jag är så stolt över deras utveckling! Heja heja! 😀

 

Anmäld till årets första (och sista) fälttävlan!

Gulp, nu har jag anmält mig till Uddens fälttävlan om tre veckor!!!

Förra sommaren red jag ju ganska många fälttävlansstarter, men i år har det inte blivit en enda. Så det här kan ju gå precis hur som helst. Men det är så himla roligt, och Tell är i rätt så fin form. Så jag hoppas såklart det ska gå bra, och framför allt vara roligt. Det är ju därför jag håller på med det här! 🙂

Så nu är det bara att åka och träna terräng, rida ut, slipa lite på dressyren och träna hoppning. Alltså det vi ändå gör, så inget kommer ändras direkt. Är hästarna i vettig grundkondition så klarar de ju att gå en 90-klass i fälttävlan. För Tells del är det ju lite det här med den mentala grundkonditionen också som vi jobbar på. Så det är väl mest det jag undrar lite över… hur taggad kommer han vara, kommer han vara ”med mig”, minns han hur kul det är med terräng från förra året, kommer jag åka av i ett tvärkast av ljusets hastighet redan innan första hindret? … hehe..

Här är några gamla bilder från Uddens fina terrängbana! En av mina favoritbanor. Men jag har faktiskt aldrig ridit en hel fälttävlan där, bara tränat och ridit stilterräng än så länge! Förra hösten var ju Tell skadad så vi fick stryka oss, och i våras var vi inte i form för att vara med. Håll alla tummar att vi kommer iväg den här gången!! 🙂

IMG_0452 IMG_3061

IMG_2358

Mamma gjorde ett strålande inhopp som fälttävlanstant på Udden en gång. Hon var lätt vår största supporter. Ever. 😉

IMG_0371cropped-cropped-skc3a4rmavbild-2014-04-29-kl-11-31-46.pngSkärmavbild 2014-04-25 kl. 23.28.03Skärmavbild 2014-04-25 kl. 23.23.38

1273623_10152214265984689_1418350348_o 1239057_10152214265964689_1133023717_o

Äntligen på terrängbanan!!

Jahapp, här är det ord och inga visor! Kom hem från fjällen vid fyra imorse, blev hämtad på stationen i Alvesta av världens bästa sambo. Sen sov jag lite till hemma, och så iväg på terrängträning på ridklubben Udden norr om Kalmar. 

Jisses vad kul det var, Tell var taggad som bara den. Brodda på var ju lite livat så att säga. Vilat i en vecka dessutom, men allt gick bra! Det var bara på slutet som han lurade mig totalt efter att vi hade hoppat en stock-oxer superfint. Sen tvärsvängde han på eget bevåg efter den (hem mot flocken såklart) så jag åkte av så det rök om det. Och landade på fötter! 🙂 Höll kvar i tyglarna så han kom ingen vart, upp igen och ny anridning. Sen gick det fint. Han är lurig, det är lätt att glömma bort det på terrängbanan för han vill ju hoppa allt och är ju väldigt bussig på så sätt. Dock får jag aldrig sluta rida, bannade Linda.. nähäpp, jag vet.. 😉 Och så kände jag själv att det var först på slutet som jag hade hittat den RIKTIGA terränggaloppen. Ni vet när allt bara flyter på, och så märker man att plötsligt blev det ett galoppsprång mindre på typ ALLA distanser som man övat på tidigare. Hehe.. 🙂

HUR kul som helst var det iallafall. Nu känns det riktigt roligt att åka dit och tävla stilterräng snart! Jippie!

(klicka på bilderna om ni vill se dem större)

Förresten funderar jag på att införskaffa en billig trailer-kamera t ex på Jula. Houdini häst har hittat på allehanda bus de senaste gångerna vi har varit ute och åkt.. på väg hem från dressyrträningen förra veckan lyckades han få upp sprinten till frambommen så den var nerfälld när jag kom hem. Jag blev något förvånad när jag öppnade framdörren! Dock stod han stilla och såg helt oskyldig ut. (Tur jag inte bromsade hårt!) ..och idag kliade han sig så mycket på vägen hem så han hade fullständigt snott in sig i svett-täcket. Men stod ändå stilla så snällt så jag kunde trassla ut honom. Suck..