Nära älg-upplevelse

Idag fick vi ridsällskap av Louise och Tess, så trevligt! Det behövdes verkligen eftersom det var riktigt eländigt väder ute. Regn och mörker. Novemberväder fast i oktober.

Idag har älgjakten börjat så vi tog på oss massor av reflexer och red ut på en lite lagom skogsrunda. Tess ska också ta det lilla lugna så det passade ju bra att rida ihop. Vi fick prioritera att ta in alla hästarna innan vi kom iväg, det var ingen som ville bli kvar ute i regnet kan jag tala om. Så det hade redan börjat skymma när vi kom iväg. Man är ju lite van vid det numera (tyvärr), men pannlamporna var ju på så det var ju ingen större fara.

Vi satt precis och pratade om hur rädd Tess hade blivit i förra veckan när Louise hade varit ute själv och en älg kom brakandes genom skogen mitt framför dem, och då kommer naturligtvis två älgar sättandes bara för det! En ko och en kalv. Så fina! Men Tell, den göken alltså. Han blev så rädd! Hjärtat slog så jag kände det tydligt genom sadeln, och han försökte springa hem flera gånger och tvärkastade sig och stod på bakbenen… Tess däremot stod stilla och spanade mest, hyfsat cool. Som tur är känner jag min lilla sprätt rätt så väl efter de här åren tillsammans, så jag insåg att det inte skulle hjälpa att bli arg på honom. Han bara VÄGRADE ha nosen ens i samma riktning som där vi hade sett älgarna. Lilla rädda fjant!

Lösningen på det hela var att Louise fick skritta framåt, och jag ryggade med Tell. Då tog vi oss åt samma håll iallafall. 😉 Tess bara blängde på Tell och suckade. Efter en stund provade jag att vända honom och ”skritta vanligt” och då funkade de knapparna igen. Det fick han mycket beröm för. Dock var han rätt säker på att han nog skulle dö ändå när som helst, så jag fick ta till alla mina knep för att få honom att vara uppmärksam på mig och inte vilja springa hem eller hitta på nåt annat fuffens. Men han lyssnade faktiskt fint och verkade inte ha lust att få rygga igen. Så det var ju bra att den manövern fungerade. Det är jobbigt när de kommer in i en ”bubbla” sådär, men har man nåt verktyg i lådan för att få ur dem ur det så är det ju tacksamt!

Vi skrittade mest, men tog lite trav också på de fina grusvägarna och då började han slappna av till slut och jobbade så fint så. Fina häst. När energin är åt rätt håll är han helt underbar att sitta på! Vi kom hem välbehållna och nöjda, och den lilla älgincidenten var ju inte så värst allvarlig ändå enades vi om. 🙂 Allt gick ju bra och hästarna såg så himla nöjda ut efteråt. Tell gäspade i sin box och var nog för en gångs skull rätt så välrastad i både kropp och knopp! Skönt.

…och så härligt det är att rida, det ska man verkligen inte ta för givet! Vilket lyckopiller alltså, trots regn, mörker och älgar! Nu ska jag krypa upp i soffan och mysa med lite te och kolla på Homeland. 

Efter regn kommer solsken

Den här veckan kommer Tell mest troligt att få börja gå ute dygnet runt. Det kommer han nog gilla! 🙂 Det är runt 25 grader varmt här och ska vara det hela veckan. Gräset växer så man nästan kan se det. Jäklar vilket krut! Ska bara fixa så han har kompisar i hagarna bredvid iallafall som också ska vara ute, annars får han sova inne trots allt. Hans hagkompis och halvbror ska nämligen ner till Skåne och tävla dressyr i helgen och får sin skönhetssömn inne denna vecka. 

IMG_0700

Storebror Tim i bakgrunden med täcke. Lillebror Tell naken. Två nöjda hästar i paradiset mumsar gräs under syrenerna! 🙂

Det är lustigt det där hur de kan vara så olika. Tell är ju en känslig fjant rent mentalt, men i kroppen är han väldigt tålig! Har päls som jag vet inte vad och fryser väldigt sällan. Hans bror däremot är jättestor och rejält byggd, men tunnpälsad och väldigt känslig för kyla över ryggen och blir stel och olycklig om han blir kall.. Han är dessutom världens räddaste häst (egentligen) men som gör vad som helst för sin matte! Hade han inte varit så väluppfostrad hade han nog sprungit till skogs av rädsla för sin egen svans, haha! Det är så fint att se, han litar alltid på henne! Det är dit Tell och jag också ska komma en vacker dag.. hrm..

Uteritten igår kväll var helt MAGISK. Det kändes lite som att vara i fjällen eller nåt, luften helt frisk och himlen alldeles klar. Sjöarna låg helt spegelblanka. Båda hästarna vi var ute med uppförde sig fantastiskt bra, en sån där runda när man bara sitter och njuter! Tempoväxlingar, flyttar lite hit och dit, rider övergångar.. galopperar med stora runda mjuka språng i solnedgången och bara har det UNDERBART. Efter regn kommer solsken.. 😀

Fler bilder från igår kväll:

Detta bildspel kräver JavaScript.